Jag har en liten oskriven regel här på bloggen att jag inte ska skriva om deppiga och trista saker.
För vem vill läsa om deppiga saker liksom? Men just nu är det en sak som tynger mitt lilla hjärta extra mycket. Jag ska dock inte skriva värsta uppsatsen om varför. Jag har en tendens att ignorera problem och låtsas som att dom inte existerar, ingen bra egenskap direkt.
Jag hatar att gråta framför folk och visar oftare en aggressiv och arg sida än en ledsen och svag sida när jag inte mår 100% bra.
Jag ångrar ganska mycket just nu att jag inte valde att plugga vidare. Det skulle vara så skönt att få försvinna ett tag, träffa nya människor och börja om på nytt för just nu känner jag mig väldigt ensam.

När jag skulle packa ur min saker ifrån Närcon så hittade jag dom här snäckorna i resväskan. Jag plockade dom när jag var i Falkenberg. Här i Östergötland har vi inga snäckor alls vad jag vet. Tänk vad man kan hitta bara man förflyttar sig till en annan plats i Sverige.
Jag skulle vilja förflytta mig till ett helt nytt ställe så jag kan hitta mer saker som inte finns här.
Jag behöver förändring.