Det kan inte alltid gå som man vill.
Men jag ska försöka att se positivt på det här, även fast att det är ganska så jätte svårt. Alla har inte tur i kärlek och jag är nog en av dom, jag kanske borde köpa en triss o se om jag har tur i spel istället. Inte för att jag tror det, jag har aldrig haft speciellt tur i spel heller.

Efter den här veckan kunde jag nästan förutspå att det här skulle hända. I går kväll satt jag och tänkte på det, vad jag skulle göra om jag hade rätt och att du faktiskt skulle säga det som jag fantiserade ihop i mitt huvud. Det var ju ganska uppenbart att jag tänkte rätt. Liknande saker har hänt mig massor av gånger, så man börjar känna på sig när "förhållanden" lider mot sitt slut. Jag vet inte om det är positivt att det tog slut innan det knappt han börja eller om det bara är sorgligt att jag inte fick dig att tycka om mig så pass mycket ifrån början, så som det brukar vara när man är nykär. Det är aldrig bra att stressa med förhållande och jag antar att det var ett fel som vi gjorde. Kanske skulle det varit bäst om vi bara hade fortsatt att vara vänner. Jag vet inte, men gjort är gjort. Och jag hoppas att du mår bättre av hur det blev nu.

Just nu är det nog allra viktigast att jag fokuserar på skolan och min träning. Jag har verkligen slarvat med dom sakerna senaste tiden. Men dom sakerna kommer göra så att jag mår bra i slutändan. Jag måste verkligen försöka att tänka på andra saker för att inte börja må dåligt, för det har jag ingen lust med att göra igen. Självklart är jag inte glad över det här, jag skulle gärna spenderat mer tid med dig. För jag tycker att du är en otrolig fin person och jag trivs verkligen att vara med dig. Jag kan vara mig själv och om det blir tyst så känner jag mig inte desperat av att komma på något onödigt att prata om haha. ^^ Det är ett tecken på att jag verkligen trivs med dig. Du är en fin pojke Bo men på senaste tiden har du inte varit som vanligt. Jag kan tyvärr inte ta någon annans plats, så det fick det bli såhär. Det gör väldigt ont i mig, men det är bara att bita ihop och orka igenom det.

Jag skulle verkligen uppskatta om folk unviker att ställa frågor om det här. Jag vill bara låta det va. Det är bara jobbigt att tänka på det.

Hejdå.